Ett kilo spansk frilandssallad som äts i Sverige kan ge upp till 1,6 kg CO₂e. Hela 80 procent av utsläppen kommer från transporten.
Dagens globala livsmedelssystem är både sammanlänkat och förenklat. Salladens väg till matbordet består av en lång värdekedja med mellan tio och fjorton led. Det innebär betydande påfrestningar längs vägen: för växternas hållbarhet, i form av utsläpp från transporter och genom omfattande vattenförbrukning.
Ett kilo sallad som växt på friland, alltså direkt på åkern, i Spanien och äts i Sverige kan innebära upp till 1,6 kg CO₂e i klimatpåverkan. Hela 80 procent av dessa utsläpp kommer från transportledet. Odlas salladen i växthus kan utsläppen bli ännu högre, över 2 kg CO₂e per kilo. Växthusodling har högre påverkan på grund av uppvärmningen, men även där står transporten för nära 60 procent av utsläppen.7
Under 2024 importerade vi drygt 21 000 ton sallad från Spanien. Med utsläpp på minst 1,6 kg CO₂e per kilo motsvarar det nästan 34 000 ton CO₂e, ungefär lika mycket som om 45 000 personer hade flugit tur och retur mellan Stockholm och Bangkok.8
I Sverige odlas sallad både på friland och i växthus, vilket har flera fördelar jämfört med importerade alternativ. Svenskodlade grönsaker har kortare transportsträckor och i snitt hälften så höga utsläpp som de spanska motsvarigheterna.9 Dessutom har Sverige generellt strängare regler för växtskyddsmedel, vilket gynnar svenska konsumenter.
I den traditionella kedjan passerar en sallad elva led innan den når butikshyllan. Med vertikal odling är det fem. När odlingen står i butiken återstår två: odling och hylla.