Ät efter säsong?

En vanlig slogan för att få oss att äta bättre. Men är det så vi lever och konsumerar?

Många av de grönsaker som odlas i Sverige går bara att få tag i under ett par månader av året. Bladgrönt saknar förmåga att lagras och är begränsat av vår korta odlingssäsong. Trots att många svenska konsumenter efterfrågar svenskt i grönsaksdisken behöver en majoritet av grönsakerna importeras, ofta efter en resa på flera hundra mil och upp till fjorton mellanled.

Vi vill utmana den bilden och skapa ett system där de grödor som går att odla i Sverige kan bli tillgängliga året runt: närodlade, fräscha och fria från bekämpnings­medel. Först ut är gröna bladväxter. Tänk om Sverige skulle bli självförsörjande på sallad?

Import på menyn

Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel har sjunkit från 75 procent i slutet av 1980-talet till omkring 50 procent i dag.¹ I stället är vi beroende av långa, internationella leveranskedjor där något så grundläggande som sallad och andra bladgrönsaker reser hundratals mil innan de når våra tallrikar. En onödigt lång resa, i ett system som är mer sårbart än någonsin. Oljekriser, pandemier och krig har visat hur snabbt flöden kan brytas och priser rusa.

Samtidigt ser vi hur kemiska bekämpnings­medel letar sig in i svenskarnas vardag. Studier har visat att nio av tio färdigsköljda sallader innehåller rester av bekämpnings­medel,² och att PFAS-baserade preparat blir allt vanligare i frukt och grönt i Europa.³ Dagens livsmedelsförsörjning handlar inte bara om klimat och smak, utan också om resiliens, självförsörjning och hur mycket kemikaliebelastning vi accepterar.

Med hjälp av nya odlingstekniker kan vi stärka vår försörjningsförmåga, flytta odlingen närmare konsumtionen och minska beroendet av långa transporter, bekämpnings­medel och vatten. I den här rapporten utforskar vi hur avståndet från jord till bord kan minska, från 300 mil till 3 meter, genom att korta livsmedelskedjan och minska vårt importberoende.